Självförtroende.

Finns det något viktigare?

Nu menar jag inte mat, pengar tex. utan nu pratar jag om känslor.

Jag skulle i alla fall vilja påstå att det är en utav de viktigaste.

Man kommer ju ingenstans i livet utan självförtroende.

Det är bara att inse, man måste jobba på sitt självförtroende för att bli framgångsrik.

Tror ni Bill Gate tex. har dåligt självförtroende och inte tror på sig själv?

HAHA säger jag på det.

Jag har dåligt självförtroende i vissa avseenden.

Men vet ni vad jag gör när jag får negativa tankar?

/Ignore

Det brukar hjälpa!

Det hjälper inte i längden men för stunden hjälper det :)

I längden tycker jag att det nästan enbart är prestationer det hänger på.

Visst kan man göra som kuratorerna säger och stå framför spegeln

varje dag och försöka tro på hur fin man är men tror man verkligen på det?

Det gör inte jag i alla fall.

Men det hjälper om någon annan talar om det för mig!

Oftast så tar jag på mig som en annan identitet i tex. skolan.

Jag låtsas alltid som att jag är så himla självsäker,

och bara det är ett bevis på att man har dåligt självförtroende.

Är man säker i sig själv så behövs inget sånt.

För mig beror mitt självförtroende till mesta dels på

att jag inte riktigt passar in.

Det brukar sägas att man ska vara minst tredje

generationen som bor i sotenäs för att man ska bli accepterad.

Så mina barnbarn skulle bli accepterade om jag nu hade planer på att bosätta mig här.

Vilket jag inte har.

Haha, jag har nämnt detta tidigare, vet dock inte vilket inlägg.

Här ute så passar man inte in om man inte har Volvo,

ens föräldrar jobbar på ABBA eller ICA, ja något i den stilen.

Man ska bo i ett litet hus eller lägenhet, man ska ha en liten båt

och hela ens släkt bor här ute.

Har man allt det?

Då passar man bra in i sotenäs!

Har man inte det så?

Haha då är det lika bra att flytta på en gång.

Nejdå, men det blir tuffare då alltså.

Det är så väldigt mycket avundsjuka i små kommuner och samhällen.

Har man en Ferrari eller Lamborghini så är man plötsligt inte lika omtyckt längre.

Och vet ni varför?

Jo p.g.a avundsjuka!

Om vi säger Märtas pappa är avundsjuk på våran bil så snackar han skit om min familj så att Märta hör och så förs det vidare via Märta till nästa unge som nämner det för sin mamma som håller med Märtas pappa osv …

Förstår ni hur det hänger ihop?

Det blir som en ond cirkel.

Enda sedan jag började sjuan har jag fått höra kommentarer som först lät ungefär såhär: ”Är det sant att ni har en ferrari?!”.

Som sedan utvecklades till: ”Lamborghinis är snyggare än Ferraries!”, vilket i sin tur ledde till rop efter mig i korrideren som kunde låta ungefär såhär: ”FERRARIBRUDEN IS IN THE KORRIDOR!!!” eller kommentarer när folk passerade mig i korridoren oftast något i stil med: ”Min pappa har en Ferrari, jag är såååå stolt!!!!!!!”.

Ni förstår vad jag menar?

I början är det schyssta frågor och till slut är det enbart negativt.

Detta har sänkt mitt självförtroende enormt.

Det är ju inte mitt fel att vi har en sån bil?

Om jag inte varit omtyckt för den jag är så fine, /care på det.

Men när det handlar om något som inte jag kan styra, då blir jag fan less.

Nu ska inte jag tjata mer om detta utan ni får ha det så bra :)<3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

nu packar jag, flyttar imorgon!  

DUSCHEN, HERE I COME! :D

Tjaa bloggen! Sitter här i det åskande Hunnebostrand. Jag är ganska neutral mot åska, är inte rädd men gillar det inte heller.   Idag ska jag nog videoblogga hade jag tänkt! vad tcker ni om filmen jag laddade upp föresten? Visst är den grym...

Min video är grym, eller hur? :) Har typ tråkigt så sitter och gör filmer istället :) ...