För ett tag sen, den 13/10-09, så dog en kille i en trafikolycka.

Jesper Steen Söderdahl.

Jag kände inte honom, han bodde i Stockholm när detta hände.

Men han bodde här ute, i Kungshamn när han var liten.

Fram till åk 6 tror jag,  jag vet inte så mycket men detta är vad jag har hört så rätta mig om jag säger nått som inte stämmer.

Då flyttade han till Göteborg pga att hans mamma dog,

senare flyttade han till Stockholm, varför vet jag inte.

Pga att han hade bott här ute så var det en del av mina kompisar som kände honom,

och därför påverkades ju även jag lite av detta.

Det är inte så att jag sörjer honom, eftersom jag inte kände honom.

Men sånna här grejer får en att tänka till.

Jag vet inte hur jag skulle klara att förlora en nära vän eller någon i familjen.

Jag har faktiskt haft en väldig tur där, ingen jag känner har gått bort. Förutom min farmors mamma,

henne var jag ledsen över. Hon dog på skolavslutningen när jag sluta trean tror jag. Hon blev 87 år.

Jag kände inte henne jättebra, men hon var ändå mormor-hanna.

Jag tror att jag hade mått riktigt dåligt ifall nån i min närhet gick bort nu. Typ trafikolycka eller hjärtattack elelr nått. Cancer verkar också väldigt hemskt, men då har man i alla fall tid att säga hejdå. Alltså, att någon i ens närhet dör är ju alltid lika hemskt. Men jag skulle nog tycka det vore bättre att få säga hejdå än att helt plötsligt få veta att t.ex ens mamma dött i en trafikolycka.

Har ni förlorat någon nära?

Alltås jag räknar även husdjur som nära. Jag vågar inte tänka på att Ellie snart kommer dö. Då kommer jag att bryta ihop.

Ellie är min mosters hund, men jag älskar henne. Jag var uppe hos dom varje dag i typ 3 år och gick ungefär en mil om dagen med henne. Och hoppa och busa. Sen fick ju jag Enzo och nu är jag aldrig ute och mer med henne. Saknar det faktiks.

Ellie var min bästa vän i två år. När alla andra svek fanns hon alltid och lyssnade typ.,

Hon blev alltid lika glad, kände igen våran bil.

Nä nu ska jag sluta skriva om henne.

Det jag ville göra var i alla fall att skriva lite om ett viktigt ämne man måste gå igenom.

Idag är det den fjärde november. Onsdag den fjärde november.

Jag färgade håret idag. Vet inte om jag blev jättenöjd, men tror det. Ser typ naturligare ut.

Vet fan inte vad det är med mig. Pms typ. Eller nä, men ah.

Den 22 december ska jag sätta in p-stav. Jag kommer helt seriöst att dö. Är så sjukt nervös typ.

Ni skulle höra mina framtidsplaner för att slippa sprutor och blodprov alltså. Shit.

Fan vilket tråkigt inlägg detta blev.

Jag ville ju att detta skulle bli jätteintressant men det blev de inte.